I slutet av november rapporterade TV4 Nyheterna om 23-åriga Najma och hennes 7-årige son Subeer som ska utvisas till Etiopien, trots att sonen föddes på Gotland och har bott där hela sitt liv. Nu lever båda två gömda för att hålla sig undan myndigheterna, i väntan på ett sista utlåtande från domstolen om utvisningen. – Han är jätteledsen. När jag berättade att vi ska flytta till Etiopien sa han ”nej, jag vill inte, jag är född på Gotland, jag är svensk”, säger Najma till TV4 Nyheterna. Hon fortsätter: – När jag kom till Sverige var jag bara 15 år. Min familj bor i Sverige och är svenska medborgare, och jag vet ingenting annat. Kritiken: ”Något fel på vårt system” När Najma kom till Sverige för sju år sedan var hon gravid utan att veta om det. Efter ett år återkallades hennes uppehållstillstånd av Migrationsverket, efter att Subeers pappa sökt uppehållstillstånd och uppgett att han och Najma var gifta. Najma menar att mannen ljugit om äktenskapet, men myndigheten beslutade att både hon och sonen ska utvisas. Bland de boende i orten Klintehamn på Gotland har engagemanget för fallet vuxit. I skrivande stund har över 800 personer, mer än hälften av invånarna, skrivit under en namninsamling för att Najma och Subeer ska få stanna. I den lokala matbutiken har en protestvägg satts upp. – Jag tycker att det är fruktansvärt, jag förstår inte vad vi håller på med i Sverige, säger Klintehamnsbon Inez Ahlquist när TV4 Nyheterna besöker matbutiken. – Det är svårt att säga något annat än att det är något fel på vårt system, säger Anders Vallin. Lisbeth Jakobsson, också boende på orten, menar att beslutet strider mot FN:s barnkonvention. – Jag tycker att det är helt bisarrt. Han borde ju få stanna. Han är född här, han har ingen släkt däröver. De följer ju inte barnkonventionen, säger hon. Migrationsverket: Måste följa de regler som finns Joakim Jansson, biträdande regiondirektör vid Migrationsverket, motiverar beslutet med att de måste upprätthålla och följa de regler och lagar som finns. – Det som är viktigast för oss där, som vi har gjort bedömningen, det är närheten till mamman. Det är hans närmsta anhörig och det är henne som han kommer att fortsätta fostras och växa upp tillsammans med, säger han. Finns det ingen parameter som tar hänsyn till att det är bättre för pojken att mamman också får stanna kvar i Sverige, än att båda ska flyttas? – Det kan man så klart se att det finns det perspektivet, och det har vi vägt in, men vi har fortfarande kommit fram till att det är det här beslutet som tas.