Fartyget Estonia hade vid tillfället för katastrofen oinspekterade, och därmed oupptäckta, strukturella svagheter samt odokumenterade undantag i certifikaten. Det skriver estniska haverikommissionen (OJK), Statens haverikommission i Sverige (SHK) och Olycksutredningscentralen i Finland (OTKES) i ett pressmeddelande. – Fartyget hade latenta strukturella brister under hela sin livstid och var tekniskt osäkert för trafik. Detta var dock inte känt bland berörda parter – varken ombord eller i land, säger Jonas Bäckstrand, ordförande vid Statens haverikommission i Sverige (SHK), i ett uttalande. Samtidigt fastslår slutrapporten att det inte finns några tecken på kollision eller explosion. Skadorna på vrakets styrbordssida bedöms ha uppkommit genom kontakt med havsbotten. Därför hittades nya skador På 1990-talet inleddes arbetet med att täcka över vraket med betong, vilket fick hård kritik. Arkiverade handlingar från undersökningarna vid den tiden har dock varit värdefulla i utredningsarbetet, framhåller Tauri Roosipuu, utredningsledare vid OJK. – Baserat på dessa handlingar har vi kunnat rekonstruera vrakets position och rörelser på havsbotten. Därför är det möjligt att visa varför de tidigare okända skadorna inte var synliga på nittiotalet, men avslöjades senare på grund av vrakets förflyttning, säger han. Undersökningar visar skador på såväl bogvisir som bogramp. Enligt rapporten gav bogvisiret vika för kraften av vågorna, vilket ledde till att rampen öppnades och vattnet strömmade in på bildäck. Det är samma slutsats som den internationella utredningskommissionem (JAIC) drog 1997. Det finns inte en enskild grundorsak till katastrofen, står det i rapporten. I stället var den ett resultat av ett ”komplext systemfel inom sjöfartsbranschen, där brister samverkade på flera områden”. Trots detta anses det inte finnas skäl att inleda en ny fullskalig säkerhetsutredning av olyckan.