Rasistiska utspel, som följs av krismöten, som följs av försäkringar om att hela regeringen står upp för allas lika värde. Gång på gång har mönstret upprepats för den koalitionsregering som samlingspartisten Petteri Orpo bildade efter valet våren 2023 med Svenska Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sannfinländarna. Som, för att jämföra med Sverige, till skillnad från SD inte är något stödparti utan bland annat har posterna som finans-, inrikes- och justitieminister. Den första krisen kom redan första sommaren. Den sannfinländske näringsministern Vilhelm Junnila avslöjades ha kopplingar till högerextremism, samtidigt som 15 år gamla blogginlägg uppdagades där partiledare Riikka Purra beskrivit rasistiska våldsfantasier. Purra kritiserades för att inte tillräckligt tydligt ta avstånd från texten. Alltjämt försäkrade hon så småningom att Sannfinländarna inte är ett rasistiskt parti, och ställde sig bakom ett gemensamt uttalande från regeringen om nolltolerans, liksom dess ”meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering”. Därmed fick Purra också deras stöd när riksdagen i början av hösten prövade hennes förtroende i en misstroendeomröstning. Nolltolerans? Men nya provokationer har väckt tvivel om Sannfinländarna verkligen håller med sina partners. Hösten 2024 sa Purra att nej till att delta i en regeringsgemensam kampanj mot rasism, som ordföranden för Sannfinländarnas riksdagsgrupp kallade ”meningslöst poserande”. I november samma år tackade två riksdagsledamöter nej till president Alexander Stubbs årliga självständighetsmottagning på nationaldagen 6 december. I stället tänkte de delta i det nationalistiska fackeltåget 612. En av dem, Teemu Keskisarja, skapade nya rubriker i augusti i år. Dåmera som vice partiledare uttalade han i ett debattprogram stöd för konspirationsteorin om befolkningsutbyte, och sa att invandring leder till ”svinstia och blodbad”. Och nu är bollen alltså åter i rullning. Sarah Dzafec blev av med titeln som Miss Finland, efter att det spridits inlägg i sociala medier där hon drar huden runt ögonen åt sidan. Att det handlade om en karikatyr av asiater underströks av bildtexten ”på middag med en kines”. ”Je suis Sarah” Efter kraftig kritik blev hon fråntagen segern i årets version av skönhetstävlingen. Och där kunde historien ha stannat. Men i stället valde Sannfinländarnas riksdagsledamöter Juho Eerola och Kaisa Garedew samt europaparlamentariker Sebastian Tynkkynen att lägga ut egna inlägg med samma avsmalnande ögon. De kunde inte hålla sig från att visa sitt stöd för vad de ansåg vara ett offer för cancelkultur. Efter detta sprids nu internationellt bilden av Finland som ett rasistiskt land. Näringslivet oroas. Bland annat har Finnair oroligt noterat att många kommentarer i deras japanska flöden uppmanar till att undvika såväl flygbolaget som landet. Redan tidigare i veckan sa Petteri Orpo att händelsen skadat Finland. Efter kritik också från Sydkorea och Kina bad han så idag officiellt de tre länderna om ursäkt, i vad som ser ut som ett försök att rädda det som räddas kan. Hur elastisk är relationen? Orpo försäkrar att Finlands regering beslutat att bekämpa rasism, och skriver att han uppriktigt vill be om ursäkt för dessa kränkande inlägg ”från enskilda parlamentsledamöter”. En formulering som antyder ett försök att distansera sig från det faktum att dessa parlamentsledamöter även tillhör hans regering, och därmed också representerar Finland. I morgon ska Sannfinländarna på ett internt möte besluta om eventuella sanktioner mot de aktuella ledamöterna. Oavsett vad utfallet blir har dock bilden redan satt sig. Att den ena finländska regeringshanden ännu en gång inte har vetat vad den andra gör. Risken för regeringskris har kontinuerligt påtalats under mandatperioden, och ännu en gång frågar sig nu många politiska betraktare hur elastiskt Petteri Orpos tålamod egentligen är. Med tanke på att det är han själv som får försvara det som med hans egna ord skadar Finland, hur mycket mer skit är han beredd att ta?