På flera håll i landet tas initiativ till julfiranden för människor i utsatta situationer eller personer som tvingas fira jul själva. I Rimbo, i Norrtälje kommun, har badhuset hållit öppet för allmänheten med både fritt inträde till badet och servering av julmat och fika under dagen. Maten har skänkts från kommunen och lokala företag och besökarna kan också ta del av kläder och presenter som donerats. – Alla får komma, alla får äta, några får julklappar och alla får bada, säger badvärden Johan Mungsgård till TV4 Nyheterna. Kommer för gemenskapen Bland besökarna är det dock främst gemenskapen och möjligheten till att slippa tillbringa dagen ensam som lockar. – Det är gemenskapen vi kommer hit för, och träffa andra människor, inte bara sitta hemma, säger besökaren Ludovic Olsson, som är på plats med sin familj. Besökaren Susanna Olsson tror att initiativet är viktigt för personer som inte har någon att fira med, eller som har det tufft ekonomiskt. – Jag förstår att det är viktigt för folk som är i lite utsatta situationer, så jag tror att det är bra. Annars sitter man hemma och är isolerad och har stress över presenter, säger hon. Långvarig tradition I år deltog över 100 besökare i evenemanget, vilket nästan är besöksrekord, enligt Johan Mungsgård. Han betonar att fri entré till badhus ger en ”utmärkt” möjlighet till att ta sig ett traditionsenligt julbad. – Nu är det väl mest en slump att vi som ville göra det här hade ett badhus att tillgå, men det är ju alldeles utmärkt att det blir julbadet, så det är bara att passa på, säger han. Etnologen Jonas Engman förklarar att traditionen kring julbadet sträcker sig långt tillbaka i tiden. Framför allt under 1800-talet var det ett populärt inslag i julfirandet bland svenskarna. – Först var det husbonden som badade, sedan var det husfrun som barade och sedan barnen och sedan tjänstefolket i samma badvatten, säger han och betonar att tanken på att tvätta sig ordentligt så sällan i dag kan verka uppseendeväckande för många. – Hur kan det vara att man inte tvättade sig? Jag skulle helst vilja vända på den frågan och säga ”hur kan det vara så att vi tvättar oss så in i helsike mycket?”, så mycket så att vi inte ens klarar av den mest rudimentära lilla svettlukt från oss själva eller någon annan, säger han.