I Ängeså sameby samlas renarna för höstslakt och flytt till vinterbete samtidigt som forskare tar prover på kalvarna. Trots ökad skyddsjakt på björn och lodjur kvarstår problemen. Forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har försett 450 renkalvar i Norrbotten, Jämtland och Härjedalen med GPS-halsband och genomför hälsoundersökningar. Metoder för att kartlägga dödligheten – Vi märker dem under kalvmärkningen med GPS-halsband. Vi ser var de rör sig och om de dör kan vi hitta igen dem, säger Anna Skarin, professor i renskötsel vid SLU. Kalvarna hälsoundersöks tas för att se om de kan ha drabbats av sjukdomar eller parasiter och för att se vilka individer som har bäst överlevnad. Enligt riksdagen får samebyarna acceptera en förlust på tio procent av renarna till rovdjur – men för att inte överskrida detta kan åtgärder krävas menar forskarna. Störningar och ansvar för jägare – Betesro är väldigt viktigt för renarna. Att de har områden där de kan beta i lugn och ro utan att bli störda av vare sig rovdjur eller annan verksamhet, säger Anna Skarin. Renskötarna i Ängeså håller med om att betesro är avgörande och pekar särskilt ut lodjur och jägare som jagar vilt med hund som problem. Rovdjur och löshundsjakt problematiskt – Vi ser fortfarande att det är rovdjur och främst lodjur hos oss som är den största orsaken till kalvförlusterna. Det finns andra orsaker också. Den här löshundsjakten är också en problematik. Jägarkåren har ju ett stort ansvar att ta här. Det är inte okej att hundar driver sönder renhjordar att man skadar eller dödar renar. Det är inte lagligt heller, säger Ingegerd Rokka. Projektet EQUIP undersöker nu om förlusterna beror på predation, parasiter, sjukdomar, konkurrerande markanvändning eller genetiska faktorer. Målet är att hitta lösningar som kan minska trycket på renskötseln och förbättra kalvarnas överlevnad.