Vapenvilan mellan Israel och Hamas skulle kunna beskrivas som årets mest hoppfulla ögonblick. Inte bara för Mellanöstern utan hela världen. Äntligen kanske kriget - som började 2023 då Hamas dödade runt 1200 israeler och tog 250 gisslan, och som ledde till att runt 70 000 Gazabor dödats - skulle vara över. I Israel är man lättade över att nästan all gisslan är hemma och personer jag talar med i Gaza är åtminstone mindre desperata. De har fått in mer mat, de kan ta upp sina studier igen, och några har kunnat lämna tältlägren för riktiga väggar. Men de vågar fortfarande inte tänka på framtiden. Det vågar ingen på Västbanken heller, där attacker och konfrontationer mellan palestinier och bosättare eskalerat. Så vapenvilan känns inte långsiktig, utan snarare som att man lagt locket på något som kommer att explodera om inte värmen dras ned. Ett hotande vulkanutbrott Samma sak gäller eldupphöravtalet med Iran, efter att såväl Israel som USA bombade Iran under sommaren. Irans militär svarade med intensiva robotattacker mot Israel. Visst, attackerna tog slut men bara nu i dagarna har Iran återigen höjt bröstläget genom att säga att landet ligger i krig med hela Europa och USA. Och USAs president Donald Trump har sagt att de kommer bomba med större styrka, utifall Iran börjar framställa kärnvapen igen. Ett hotande vulkanutbrott alltså. Vid sidan av detta pågår ett blodigt inbördeskrig och världens största humanitära katastrof i Sudan som inte verkar ta slut i första taget. Ovanstående kommer fortsätta prägla Mellanöstern in i det nya året. 2026 lär bli snårigt Men det kan vara två något mindre bombastiska händelser som får större eller lika stor betydelse 2026. Israels erkännande av Somaliland. Steget är ytterst strategiskt. Israel får betydligt närmre till Jemen där huthierna fortsätter vara ett hot och dessutom en direkt möjlighet att påverka läget i Röda Havet. Men det sticker i ögonen på inte minst Turkiet som är nära allierade med Somalia. Situationen i Syrien. Ett år har gått sedan diktatorn Bashar al Assad föll och på många håll i landet firar folk fortfarande, men de senaste dagarna har det varit fruktansvärda sammandrabbningar dels mellan kurdiska grupper och Damaskusstyret, samt alawiter och sunnigrupper längs kusten. Ett hotande inbördeskrig är illa nog men Syrien används ofta som hela världens schackbräde. Om Ryssland vill behålla sin bas vid den syriska kusten och bestämmer sig för att stötta Assads gamla kompisar som behållit sina vapen i, samtidigt som USA håller Damaskusstyret om ryggen – ja, då faller Syrien återigen ner i ett proxykrig. Risken är stor. Och hänger förstås ihop med Rysslands anfallskrig på Ukraina. Om vi ändå ska sluta med en positiv ton är Turkiets och PKKs närmande av varandra positivt. Även om deras framgång också hänger en hel del på hur läget i Syrien utvecklas. 2026 lär bli snårigt, många oheliga relationer och otroligt många ”vilor” som måste ta nästa steg för att inte locket ska flyga av.