Vinteridyllen Sälen ligger insvept under ett dämpande snötäcke, i stark kontrast mot omvärldsläget. Samtidigt som Rysslands anfallskrig mot Ukraina snart pågått i fyra år börjar imorgon Folk och Försvars årliga konferens. Att säkerhetspolitiken blivit alltmer definierande för samtiden har de senaste åren kanske märkts som tydligast just här. 2024 förkunnade Carl-Oskar Bohlin (M) enligt en minnesvärd formulering, med kraften i ämbetet som minister för civilt försvar, att det kan bli krig i Sverige. Ifjol skärpte statsminister Ulf Kristersson (M) tonen ytterligare. – Sverige är inte i krig. Men det råder inte heller fred, sa han då. Slutet för Nato Budskapen kring Rysslands ambitioner bortom Ukraina har de senaste månaderna blivit alltmer drastiska. Natochefen Mark Rutte uppmanade Europa att förbereda sig på en konflikt i samma skala som andra världskriget. Och ÖB Michael Claesson sa sig vara övertygad om att Putin redan nu är beredd att attackera antingen i Baltikum eller någon annan del för att testa artikel 5. Men nu är dessutom hela den grundläggande säkerhetsstrukturen i allvarlig gungning. Efter handelskrig och tidigare ifrågasättanden av stödet till Europa har Donald Trump under årets första dagar ytterligare vidgat bandbredden på USA:s omorientering. De upprepade hoten om att ta över Grönland får extra tyngd efter USA:s militära maktdemonstration i Venezuela. Danmarks premiärminister Mette Frederiksen har ödesmättat konstaterat att ett amerikanskt anfall på en allierad skulle innebära slutet för Nato. Så onekligen finns det skäl att diskutera om Sveriges pågående militära upprustning går tillräckligt fort, vilket är tanken för årets rikskonferens i Sälen som hålls under rubriken ”Handlingskraft och leverans”. Ingen liten affär som ska genomföras I samband med sommarens Natobeslut att medlemsländerna ska lägga 5 procent av sina BNP enades riksdagens alla partier om att Sverige ska kunna låna 300 miljarder för den fortsatta upprustningen, som beskrivs som den största sedan andra världskriget. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder, drygt elva procent av hela statsbudgeten. I Sollefteå har I 21 nu varit i gång i fyra år, som ett av sammanlagt fem regementen och en flottilj som återöppnats på 20-talet. Rekryteringen av nya soldater i Västernorrland har gått över förväntan. Samtidigt konstaterar regementschefen, stående framför Höga kustens snötäckta vidder, att hela kedjan som börjar i försvarsindustrin behöver skalas upp, innan förmågan verkligen kan höjas ute i fält. – Vi växer ju hela armén. Det är inte det att det är svårt att få tag på, utan liksom att få rätt saker till krigsförbandet. Fordon, sambandssystem, vapen. Och få det hela att hänga ihop, säger Joakim Karlquist, chef för Västernorrlands regemente I 21. Är Europa redo att stå på egna ben? Försvarsmaktens mål är att till 2035 ha 130.000 anställda i sin krigsorganisation. Men även om de ekonomiska resurserna numera verkar närmast obegränsade går det inte att komma runt att exempelvis materielleveranser tar lång tid. Och att det inte bara är Sverige utan mer eller mindre hela Europa som lägger beställningar nu. Samtidigt är intrycket att knutarna som det redan brann i flammar än mer, när Trump nu överger principer som varit gemensamma över Atlanten för att i stället fokusera på sitt eget halvklot. Agerandet gentemot Venezuelas suveränitet gör det inte heller lättare att kritisera Ryssland för att kränka Ukrainas gränser. Ukraina, som brukar beskrivas som Europas ödesfråga. Så hur mycket allvarligare kan budskapen bli från Högfjällshotellets scen det här året?