Sedan den första satelliten sköts upp för knappt 70 år sedan har antalet satelliter och raketer i omloppsbana ökat snabbt, inte minst tack vare billigare teknik och fler privata aktörer. Samtidigt saknas en omfattande kartläggning av rymden, vilket gör att risken för kollisioner ökar. Regleringarna har inte hunnit med Forskare i Kiruna pekar på att regleringar och metoder för att mäta och kartlägga rymdskrot inte har utvecklats i samma takt som uppskjutningarna. – Regleringarna och sättet att mäta in de här objekten och kartlägga rymdskrotet har inte hunnit med, och det gör att kollisioner redan har skett som har orsakat stora mängder rymdskrot, säger Johan Kero, forskare vid Institutionen för Rymdfysik, IRF. Ett unikt radarsystem för att tredimensionella observationer av atmosfären och närmaste rymden har byggts upp på tre platser nära Kiruna. När systemet, kallat EISCAT 3D, är fullt ut driftsatt kan det användas för att bland annat följa och förutse solstormar och norrsken, men också för att följa och kartlägga rymdskrot och dess banor runt jorden. Färre undanmanövrar med bättre data Ett växande problem är att operatörer av aktiva satelliter tvingas göra undanmanövrar för att undvika kollisioner. – Och ju bättre inmätningarna man har av rymdskrot desto mer sällan behöver man göra det för man vet var de objekt man kan krocka med befinner sig, säger Johan Kero, IRF. Forskare tror att rymden på sikt måste städas, till exempel genom att gamla satelliter flyttas till högre omloppsbanor eller bromsas in för att brinna upp i atmosfären. Annars riskerar viktiga satelliter att slås ut om det blir för trångt runt jorden. – Risken finns att man får en kaskadeffekt, en satellit slås sönder och skrot från den kan krocka med andra aktiva satelliter. De här metalldelarna rör sig med ungefär sju kilometer per sekund. Så efter en liten centimeterstor plåtbit kan ge samma verkan som en handgranat om den träffar en aktiv satellit.