När jag talar med en kurdisk kvinna från nordöstra Syrien, säger hon: – Alla har förrått oss. Jag vet inte längre hur jag ska kunna lita på någon. Länge har den nordöstra delen av Syrien mer eller mindre kontrollerats av kurdiska styrkor. Familjer, journalister och politiker som inte släppts in av diktatorn Bashar al-Assad har kunnat åka in över gränsen från Irak. Där har man fått tillstånd att åka vidare av den demokratiska autonoma administrationen i norra och östra Syrien, eller Rojava som de flesta säger. I många år hyllades ledarna där. Framför allt för att de tillsammans med internationella styrkor lyckades stoppa IS brutala framfart. Men också för att kvinnor har haft starka ledarroller inom såväl militären som politiken och att ledarskapet arbetat med demokratiska strukturer. För bra för att vara sant Men deras framväxt har gjort ont i den turkiska president Erdogan som länge har kallat dem allierade med PKK och buntat samman alla som terrorister. När Sverige förhandlade om att få bli medlem i Nato var ett av de turkiska kraven att ta avstånd från kurderna i Syrien, viket åtlyddes. Även USA har tagit bort trupp efter trupp från området. Då oroade sig samma kvinna för att diktatorn Bashar al-Assad skulle försöka ta tillbaka kontrollen. Men nu är han ett minne blott och för ett år sedan var det glada vindar när de kurdiska ledarna skakade hand med Syriens nye ledare al-Sharaa. Då hette det att de skulle försöka hitta en lösning för att integrera de kurdiska styrkorna i den nationella armen. Men det var för bra för att vara sant. Såklart, eftersom det nya styret har sina rötter bland radikala islamister. Och för att många av kurderna drömmer om ett fortsatt självstyre. Sedan dess har det förhandlats men inget konkret har skett. Alla förstod att något skulle brisera, troligen militärt då båda sidor har stora styrkor. Våldsamma veckor Den senaste tiden har varit våldsam då den syriska armen tagit kontroll över område efter område. I helgen kom de överens om ett vapenstillestånd där kurderna får en rad kurdiska rättigheter, men inte egna styrkor. Det innebär att Damaskusstyret får kontroll över viktig olja, alla gränsövergångar men även de stora fängelserna och lägren där IS-anhängare hålls. Allt det där kommer västländerna följa noga. De vill ha oljan, men de vill inte ha tillbaka sina medborgare som suttit i IS-lägret Al Hol. Det kommer redan nu uppgifter om att IS-terrorister släppts på fri fot. Risk att hämndlusten tar över Risken nu är att hämndlusten tar över. Självklart bland IS-fångar men även radikala grupperingar kring det nya styret i Syrien. Då riskerar den kurdiska befolkningen att utsätts för våldsamheter som Damaskusstyret inte kan, eller möjligen vill, förhindra. Inte mycket talar för att omvärlden ingriper. Det gamla kurdiska ordspråket “inga vänner utom bergen” har sällan känts så aktuellt.