Det var inte länge sedan en tysk förbundskansler bara hade ögon för en enda vän. USA var landet som fick Tyskland att le, känna ett pirr i magen och hoppfullt planera för framtiden. "Berätta om det nukleära avskräckningsskyddet igen", kunde man nästan höra en förbundskansler viska ömt till den amerikanske presidenten i Ovala rummet. Så är det inte längre. Donald Trumps USA skäller, kastar tallrikar och struntar helt i det som gör tyskarna lyckligast av alla människor i världen – en känsla av vacker stabilitet. För två år sedan tyckte runt 24 procent av tyskarna att USA var ett "hot mot fred". Numera är det 65 procent. Då kan man förstå att tyskarna börjar se sig om i världen och kanske ser Kina med nya ögon. Numera är 29 procent positiva till landet. För ett år sedan var det 20 procent. Kina har också återigen blivit Tysklands viktigaste handelspartner. Trumps tullar har petat ner USA från topplatsen. Detta trots Kinas stöd för Rysslands krig i Ukraina. Trots att den tyska bilindustrin hotas av billig kinesisk import. Trots avsaknaden av demokrati, anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter och det ständiga hotet mot Taiwan. Ibland kan kärlek verkligen vara blind. Ett förnuftsäktenskap i nöd? Merz är inte ensam om att uppvakta Kina. Storbritanniens Starmer och Frankrikes Macron har under de senaste månaderna gjort resan till Peking. Men Frankrikes största handelspartner är Tyskland och Storbritanniens är USA. De har inte samma djupa förhållande som Tyskland har med jätten i Asien. I Tyskland skriver tidningar nu om att Kina kanske också behöver Tyskland. Den inhemska kinesiska ekonomin går inget vidare och Kina har fortfarande ett sug efter tyska specialiserade industrimaskiner. Borta är diskussionerna från några år sedan om Kina som en strategisk motståndare och om "decoupling" – att bli mindre beroende av Kina. Och precis som efter en uppbruten kärleksrelation hoppas många att USA om några år kommer att inse sitt misstag. Att man slängde bort sin finaste vän och drev dem i armarna på en rival.