På spelplattformen Roblox kunde spelare gestalta terrorattentatet på Utøya 2011, då 69 personer dog. Spelet togs bort för två veckor sedan efter att norska Barnevakten kontaktat spelföretaget, rapporterar Verdens Gang. Spelet hette ”Utøya! (norwegian back story)” och hade beskrivningen ”Murderer on norwegian island”. I spelet jagades spelaren av en man utklädd till polis som sköt mot dem. Ahn-Za Hagström, chef för Nationellt centrum för terrorhotbedömning, lyfter i Säpos bedömning av terrorhotet 2026 att rekrytering och radikalisering tar sig nya former. – Våld och propaganda sprids på fler och bredare plattformar där unga finns, till exempel i sociala medier och på spelplattformar. Radikalisering kan ta nya vägar Christer Mattsson, föreståndare vid Segerstedtinstitutet, forskar om radikaliseringsprocesser hos individer och grupper i högerextrema miljöer. Han menar att den vanligaste formen av rekrytering inte sker i själva spelet, utan i kommunikationen kring det. – I undantagsfall handlar det om spelets innehåll, i andra fall handlar det om de olika kommunikationsmedlen – när man skriver eller pratar med varandra om saker som ligger utanför spelet. Han betonar samtidigt att spelcommunities generellt är något positivt, men att ungdomar ofta är en mer känslig grupp. – Det är naturligt för unga människor att frigöra sig och skapa sig en identitet. Därför är de ofta nyfikna på att ta till sig nya idéer, men kan också låsa sig hårt. Riskfaktorer och moralpanik Det finns flera faktorer som spelar in i varför unga skulle kunna rekryteras eller radikaliseras, enligt Mattsson. – Generellt är de med förhöjd risk uppvuxna i familjer med mycket svartvitt tänkande, där det är tydligt vem som får avgöra vad som är rätt eller fel. Mattsson säger att det inte går att peka ut spelplattformar som enskilt farliga, men att de kan utgöra en av flera faktorer. – Vad det är som knuffar in dig kan vara en umgängeskrets, ett onlineforum eller ett gamingforum. Men man ska också komma ihåg att historiskt finns det olika vågor av moralpanik, där man i varje generation har hittat något som uppfattas som fördärvligt av ungdomar – för att sedan visa sig vara relativt ofarligt.