Under fredagen tog regeringen det formella beslutet att gå vidare med planen att inrätta ungdomsfängelser, och enligt ett inlägg på statsminister Ulf Kristerssons (M) instagram kommer de första platserna stå klara nästa sommar. Samtidigt har ett Facebook-inlägg av polisen i Norrköping från tidigare i år publicerats på nytt och fått stor spridning. I inlägget tar polisen Maja Skepp och hennes kollegor fasta på just det många vet – att de som ofta hamnar i baksätet på polisbilen i samband med skjutningar och sprängningar är barn. – Vi vill berätta om vår verklighet, den som inte syns i statistiken. Det är riktiga människoöden och riktiga liv som vi prata är om, och just i det här fallet är det barn och ungdomar. Jag tror inte att många förstår hus pass unga de är eller vad det är för typ av barn vi möter, säger Maja Skepp när TV4 Nyheterna träffar henne i Norrköping. ”Saknar färdigheter för ett normalt liv” Barnen som Maja Skepp och hennes kollegor möter ser inte ut som grova brottslingar och mördare. Tvärtom ser de ofta ut som vilka andra ungdomar som helst. En del blir chockade, ledsna och gråter när de blir tagna. Andra är helt apatiska. Majoriteten av dem har överhuvudtaget inte förstått konsekvensen av sitt handlande. För Maja är känslorna i sådana situationer alltid tudelade. – Den vi möter som begår ett grovt våldsbrott är ju någon som faktiskt är grovt kriminell eller farlig, och då ska vi bemöta personer därefter. Vår våldsanvändning har ingen åldersgräns. Samtidigt möts man av faktumet att det här är ett barn, med precis samma mognad och känsla för ansvar som ett barn har – det vill säga ingenting. Många av dem har dessutom den gemensamma nämnaren att det saknas en närvarande vuxen i deras liv, vilket gör dem till lätta byten för de gängkriminella. – Vissa av de här barnen saknar basala färdigheter för att klara av ett normalt liv. De har svårt att läsa, skriva och föra sig i vårt samhälle. Vill inte behöva använda dödligt våld mot barn Som så ofta när ungdomsbrottslighet diskuteras efterfrågar Maja Skepp att samhället i stort gör mer. Om ungdomsfängelser är lösningen vill hon inte kommentera. – Vi inom polisen hanterar ju konsekvenserna av andras misslyckanden på ett sätt. Det måste så klart bli konsekvenser för de här barnen och ungdomarna, men de ska inte hamna där från början. Barn och ungdomar ska inte kunna användas för grova våldsbrott. Barnen som Maja Skepp och hennes kollegor möter används som förbrukningsvaror. Barnen själva vittnar om en väldigt mörk världsuppfattning. – De kan tänka sig att dö för märkeskläder eller liknande saker. Det finns inget annat syfte de uppfyller än att de ska begå de här brotten, och sen blir de lämnade vind för våg. Det finns ingen som räddar upp dem eller hjälper dem, utan när de gjort sitt anses de vara förbrukade – och då har de förstört någon annans liv och förmodligen sina egna. Det betyder att vi inom polisen behöver möta en sorts barnsoldater, och det är en verklighet som jag inte var beredd på när jag sökte till polisutbildningen. – Jag vill inte behöva ställas inför att behöva använda dödligt våld mot ett barn, avslutar Maja Skepp.