På torsdagen organiseras konserter, utställningar och minnesceremonier över hela Frankrike för att hedra offren i det värsta attentatet i landet sedan andra världskriget. Det har gått tio år sedan 130 människor dödades och över 300 skadades i attentaten i centrala Paris och i förorten Saint-Denis. Lågstadieläraren Thomas Smette var 24 år när han gick på konsert den 13 november 2015. Runt 1 500 andra befann sig också där inne, när rockbandet Eagles of Death Metal spelade. Plötsligt hörde han vad han trodde var smällare. – Jag såg folk som skrek, som blev nedskjutna. Kroppar på marken. Jag hörde ljudet från Kalashnikovs, jag kände lukten av kulor, berättar Thomas Smette i dokumentären ”Jag överlevde Bataclan”. Lyckades fly till lägenhet Han hamnade på marken och såg de tre svartklädda terroristerna. – Plötsligt märkte jag något på min hand, det var en varm vätska… Jag tror att det var blod. Det var i det ögonblicket jag sa till mig själv: ”jag vill leva”. Han lyckades fly upp till en lägenhet som låg ovanför konsertsalen, innan polisen stormade byggnaden. Det har tagit år av terapi att bearbeta traumat. Att han engagerat sig i en överlevandeförening har också hjälpt. Gruppen spelade en nyckelrroll i den historiska rättegången mot Salah Abdeslam, den enda överlevande gärningsmannen som dömdes till livstids fängelse 2022. Föreningar kommer upplösas Nu på tioårsdagen kommer föreningen upplösas. De överlevande vill gradvis lämna offerrollen bakom sig. – Tioårsdagen blir lite som att vända blad på något sätt, säger Thomas Smette. Han tillhör den så kallade ”Bataclan-generationen”, en grupp med unga överlevande vars hela liv påverkats av det fruktansvärda som hände. – Efter attentatet kände jag mig som en levande död. I dag känner jag mig mer som en ”över-levare” – i den meningen att ordet överlevare betyder något mer. Jag kallar det ”livets mani”, jag kan ge min omgivning hur mycket energi som helst utan att det tar slut, säger Thomas Smette.