Familjen berättar – tre år efter överfallet: ”Någon måste bära Lunas röst”

Luna var en aktiv och omtänksam storasyster som älskade dans, balett och konståkning. Sommaren 2022 utsattes hon för ett överfall som ledde till livshotande skador. Hennes mamma Emelie Lindström minns hur hon väntade oroligt på att Luna skulle komma hem – och hur allt förändrades när hon insåg att något var fel. – Jag for ut och letade efter henne, för jag blev så orolig. När jag kom fram till skolan så stod det ambulans, polis och en massa människor där. Då stod det en cykel i mitten, så jag sade: Det där ser ut som min dotters cykel. Hon var inte där, berättar Lunas mamma Emelie i Nyhetsmorgon. Stöd från familjen och små framsteg Efter attacken låg Luna nedsövd i elva dagar. Hon överlevde men lever i dag med omfattande funktionsnedsättningar. Hon kan inte prata, sitter i rullstol och behöver hjälp med allt i vardagen. Familjen har fått ställa om helt – men utvecklingen går framåt hela tiden. – Hon lär sig saker. Hon kan stå upp med hjälp och sitta i skräddarställning. Det blir små förbättringar hela tiden, säger Emelie. Lunas sjuåriga lillasyster Ylva hjälper till med rehabiliteringen regelbundet och är ett stort stöd. – Ylva var den första person som hon log mot på sjukhuset, säger Emma Johdet Wettergren. Kritik mot myndigheter – och hopp om förändring Fallet väckte stor uppmärksamhet, inte bara för brottets brutalitet utan också för bristerna i samhällets skyddsnät. Familjen fick först avslag på stöd enligt LSS och upplevde det som ett svek. Efter händelsen infördes ”lex Luna”, en lagändring som gör det möjligt för myndigheter att dela information för att bättre skydda barn. – Det är ju fantastiskt att sekretessen mellan myndigheter, skola, polis och socialtjänst är riven nu, säger Emma. Ett ljus i mörkret Trots sorgen och de svåra följderna vill familjen lyfta fram allt stöd de fått från närstående och från svenska folket. – Det är oerhört viktigt. Just den här kärleken som du får, för det är ett stöd, den är vi jättetacksamma över, säger Emma. Vi förstår att det är smärtsamt att berätta men ni gör det. Är det för att Luna saknar orden själv nu? – Någon måste bära hennes röst tills hon kan prata själv. Det har varit oerhört viktigt för mig att kunna bistå, eftersom jag bor så långt bort. Men jag känner ändå att det här är något som jag har förmåga att göra. Så jag tänker vikariera för Lunas röst så länge hon och hennes föräldrar vill och behöver det, säger Emma.