Kom till Sverige för fyra år sen – nu sjunger han på svenska

Kom till Sverige för fyra år sen – nu sjunger han på svenska

Jénovic Luyindula flyttade till Sverige för fyra år sedan från Kongo-Kinshasa. Familjen kom hit i hopp om ett bättre liv. Att inte kunna språket gjorde att han kände sig instängd och ensam. – Ungdomar i dag är ganska dömande och kan man inte prata med dem, så blir man inte del av gruppen, säger han i programmet. – Om folk har umgåtts hela livet och så kommer du som 15-åring som inte kan någonting och inte kan språket eller förstå vad de säger, då blir det så, säger han till TV4 Nyheterna. Jénovic Luyindula berättar att människor blev trevligare mot honom ju bättre han behärskade språket. – Det kanske bara låter som att jag har haft det tufft nu. Jag har träffat otroliga människor också, men de flesta i min ålder har inte alltid varit särskilt välkomnande i början. Sjunger på svenska Nu ska han för första gången på scen sjunga en låt på svenska – Mares ”95”. Inför framträdandet i ”Idol” är han nervös, eftersom han tror att det kommer att spela roll att de andra i tävlingen pratar bättre svenska än honom. – Men det känns kul också, säger han till TV4 Nyheterna. – Jag har övat och övat. Låten har jag själv valt. Det är typ den enda svenska låten jag kan. Den är en liten hälsning till Uppsala som vi flyttade till och där jag bor i dag. Låten ligger dessutom ganska nära den typ av musik jag vill göra. Efter hans framträdande hyllas han stort av rapparen Petter Alexis som gästar Idoljuryn. –Vilken skåpställning. Kring det här att du känner dig begränsad av språket. Gör det till din grej och hitta din egen väg fram i det. Du gör det med charm och glädje, säger han. Måste våga prata Jénovic Luyindula berättar att han lärde sig att prata flytande svenska snabbt genom att läsa böcker, men framför allt för att han vågade prata. – Grejen är att folk som flyttar till ett nytt land och inte kan språket ofta inte vågar prata, eller är rädda för att det ska låta fel eller konstigt. Jag försökte alltid bara säga det jag kunde. – Jag minns att jag i nian trodde att jag var bra på svenska, men nu när jag tittar tillbaka märker jag att jag sög. Men jag pratade ändå på. Det är det enda sättet.

Sverige vill sänka till 13 år – här kämpar man för att öka den från 10

Sverige vill sänka till 13 år – här kämpar man för att öka den från 10

I september meddelade Tidöpartierna att straffbarhetsåldern tillfälligt ska sänkas till 13 år, som ett sätt att motverka grova brott som bombdåd och mord. Beskedet har väckt kritik från flera organisationer som pekat på att det inte angriper orsakerna till att unga blir kriminella. Frågan om vilken straffbarhetsålder som är lämplig har länge diskuterats i Storbritannien. Skottland har en gräns på 12 år, men i England och Wales har straffbarhetsåldern länge legat på tio år. – Regeringen här har menat att barn så unga som tio år vet vad som är rätt och fel och kan hållas straffrättsligt ansvariga, säger Anthony Charles, professor i ungdomsrätt. ”Svårt att hitta stöd för i forskningen” Trots kampanjer från experter och en rad organisationer har varken den tidigare konservativa regeringen eller den nuvarande Labourregeringen varit intresserade av att ändra gränsen. – Den politiska viljan verkar helt enkelt inte finnas där. Däremot växer stödet för en översyn bland både akademiker, beslutsfattare, forskare och praktiker, säger han. Han pekar på flera argument som ofta lyfts i debatten i England och Wales. – Att påstå att någon kan skilja rätt från fel vid tio års ålder är väldigt svårt att hitta stöd för i forskningen. Det handlar också om vilken roll rättssystemet ska ha. Ska det vara ett system för att straffa – särskilt de svagaste – eller ett system där man hjälper dem som har gjort något fel? Måste utredas grundligt Anthony Charles har följt diskussionen i Sverige och menar att det finns skäl att gå försiktigt fram. – Den svenska regeringen borde vara väldigt försiktig innan den inför ny lagstiftning. Det finns potentiellt betydande negativa konsekvenser med att sänka straffbarhetsåldern. Sverige har en stolt historia av att samarbeta med FN:s barnrättskommitté och att göra mer än vad som förväntas internationellt. Att backa från det vore oklokt, säger Charles. Han menar även att det måste utredas grundligt huruvida rättssystemet verkligen är bäst lämpat för att ge unga lagöverträdare rätt stöd. – Det vi överväger här är att skicka barn till institutioner som de inte måste ha kontakt med och att de dessutom ska finnas i ett brottsregister. Är det inte då bättre, som barnrättskommittén skulle säga, att barn avleds från rättssystemet och i stället får lämpliga stödåtgärder?